Inlärning och den mest värdefulla resursen

John-Dewey-750x410.jpg.pagespeed.ic_.sPXKMDrnZtDet går knappt en dag utan att jag hör någon uttala saker som att de anställda är företagets mest värdefulla resurs. Så långt är allt bra. Det är därför sorgligt att förvånansvärt få organisationer lyckats vara tydliga med hur man arbetar för att fortsätta utveckla denna viktiga resurs.

Enligt min ringa mening är medarbetarnas vilja att lära en helt avgörande aspekt för att skapa en högpresterande och smart organisation. Smart betyder ju snabb på att lära och att omsätta kunskap i handling, i min bok. För att en organisation ska förbli relevant på en marknad måste kunskap och beteenden ständigt uppdateras. Det gäller då att ta in ny information och förvärva nytt kunnande, men också ifrågasätta och utmana rådande sanningar. Att lära är viktigt, men lika viktigt är att lära om. Forskare talar ibland om generativt lärande och adaptivt lärande. Generativt lärande handlar om kreativitet och ifrågasättande medan adaptivt lärande handlar om att klara av något på ett bra sätt. Båda behövs för att nå framtida mål. Hur har era organisationer skapat strukturer för att uppmuntra dessa båda typer av lärande?

Lärande i praktiken uppstår oftast genom att vi först gör något och sedan medvetet eller omedvetet reflekterar över vårt beteende. Det är en informell, ofta oväntad process och del av förändringen i en organisation. Om vi inte lär oss något nytt, kan vi inte göra något nytt. Om vi inte får testa något nytt, kan vi heller inte lära oss något nytt. Ingen vet när lärande kan uppstå. Det kan uppstå var som helst och kan innefatta något så smalt som att lära sig säga hej på serbiska och något så brett som att förstå hur organisationens värderingar faktiskt har en betydelse för mig som person och den jag vill vara.

John Dewey (bilden) anses av många som aktivitetspedagogikens fader och myntade begreppet ”learning by doing” redan i slutet på 1800-talet. Han hävdar att lärande måste ses som en fortgående rekonstruktion av erfarenheter, att lärandets process och mål är en och samma sak. Att nå ett mål skapar då endast en utgångspunkt för ett nytt. Jag är en övertygad förespråkare av mätning, så visst blir man lite brydd när mått som ”antal genomförda dagar per anställd och år” är det närmaste organisationer kommer någon slags indikator på att man utvecklar ”den mest värdefulla resursen”. Nya idéer för att arbeta praktiskt och strukturerat med utveckling av lärande och kunskap efterfrågas.

Hör av er och berätta om ni har bra idéer!

För mer kunskap om strategi och förändring – och inte minst gränslandet däremellan – kolla in A Real Movement

, , , , , , ,

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes